4 jan
Häromdagen när pappa kom ut från badrummet stod Edvin på köksbordet.
Nu har vi knutit fast stolen i bordet men nu klättrar han på andra sidan istället. Rackarunge! Nästa steg blir o montera bort fotstödet på stolen.
Vår lille kille har haft tre ordentliga vansinnesutbrott. Vet inte om de e normalt men de kommer i kombination av hunger o trötthet. Alla gånger har dessutom varit ombord på buss. De har bara varit att bända ner honom i vagnen, hoppa av o gå hem.
Han blir såå arg, skriker o viftar me armarna. Slår sin mamma när hon försöker lugna, lockar man me rån kastar han dem all världens väg, inget hjälper. Jag vet inte, kanske e de frustration över att inte kunna göra sig förstådd. Hoppas verkligen inte detta fortsätter alltför lång tid.
Nån som känner igen?
det e nog normal utveckling skulle jag tro.. skulle skriva ngt mer.. men tappade tråden... puss
Hej hej! Allt bra med dig idag? :)
Nora får också sånna där vansinnesutbrott ibland. Ofta säger jag till henne att hon är fånig och försöker ignorera tramsigheterna och inte låta henne få som hon vill. Men ibland orkar man bara inte, utan gör det som man vet funkar. Jag föredrar iallafall det här skriket framför bebisskrik. Nu är det ju dags för att uppfostra, heheh ;)
